
I Kalmar går man i skolan sitter på hotellrummet dödar tid
med att tänka på vad man ska göra när man är klar med den här staden
försöker fånga tankar som inte vill fångas och dricker te.
Hur kort behöver en mening bli för att du ska förstå hur ensamt det är här?
Jag har ingen aning skriver i mitt anteckningsblock istället ungefär:
Jag inte får plats här. Du typ har aldrig haft större svängrum. Och när jag vill spränga ljudvallen vill du ta ut svängarna i en flyttkartong.
Börja låtsas i ett luftslott med någon annan, stryker jag under.
Så var det där med galaxer och avstånd igen och ibland undrar jag om jag inte borde köpa en pendlarkort och åka härifrån mycket oftare.
Vart som helst, skriver jag.
Och antingen går vi hem eller så stannar vi kvar men det luktar likadant
i mina lakan när jag vaknar på morgonen som det jag bara trodde satt i mina kläder när
jag tog av mig dem och gick och la mig kvällen innan. Och jag har ingen aning om varför
jag startar dagen med att tänka på det här eller vad det betyder kanske ville jag bara skriva det.
Kan du se luften mellan orden mellan allt?
Ingenting betyder någonting egentligen precis som det mesta här.
Och en kväll vill jag åka till Öland och titta på Kalmar från andra sidan istället.
I mörkret. Skylines ni vet. Det är New Yorks och det är Kalmars. Ge mig mera skylines jag är så trött på att titta på grannarna som aldrig gör någonting i huset mitt emot men det finns ingen jag vill åka dit med som inte redan varit där.
Det här håller inte Joaquim säger jag kanske till mig själv kanske tänker jag bara det men det håller sannerligen inte en sekund till hur det än är och det enda du kan göra för att överleva i den här stan är att fortsätta tänka du och bara du och kanske någon till. Bryta mönster. Tänk på vem du är vem du alltid varit och vem du inte vill bli.
Negationstekniken är min sång idag.
Och så många är ljusen som slocknat på vägen här nere att du kunde tapetsera hela Ölandsbron med stearin när du ändå åker dit om du nu hade någon som du ville åka dit med som inte varit där förut.
Välkommen till Kalmar. Här pratar vi nästan skånska.
Men det handlar inte om den här stan någonting alls ingenting alls egentligen.
Den är ganska trevlig.









