Yeah, I Said, I’m gonna buy a gun and start a war, if you can tell me something worth fighting for

Med Buddha på ena axeln och Tyler Durden på den andra.
Innanför den cyniskt vältränade fasaden, en plågad konstnärssjäl.
Det är ungefär jag.
Har du vad som krävs för att bli mitt pilotfall?
(Det här är inte en annons ifrån försvaret)
Om inte, går jag och hyr en kajak istället.

7 dödliga minuter

Dagarna avlöser varandra som ett koppel vänner-repriser på 5:an. Slå mig hårt. Rachel & Ross liksom.

Mina dagar är ungefär lika trevligt spännande som deras komposterade kärlekshistoria. Nej, slå mig hårdare, det luktar nybryggt kaffe och på radion spelar de Lars winnerbäcks nya singel.

Döda mig inte långsamt TV 5.

Så går jag längre ut på plankan över mjölkdisken på Coop istället. Vad hände egentligen med 4 kronors flaskorna?

Jag letar svaret i mina hörlurar.

Pete är hög, Jeff är full, Johnny är död och Bob är inte där.

Som vanligt, i ett nötskal, och det är ingenting på tv.

Och längst ut på plankan får ingenting mig att vingla till.

Ving, ving, vingeleving ingenting.

Möt mig i Kalmar

Det regnar ute och jag funderar på om jag ska åka ner till Köpenhamn manâna.

Dricka Mariestad för 39 spänn, vinka åt Malmö, exakt 112 kronor betalade jag för att slippa säga hej liksom, åka bro och bedöma Sverige genom botten på ett ölglas en stund.

Med dansk dynamit ska våra perspektiv förgöras, amen.

Du säger är du i Stockholm, jag säger Kalmar baby, jag säger Kalmar, du säger vad gör du där?

Jag är här för att piffa upp stadsbilden och ge Östersjön en liten smak av havet, vad tror du?

Trettioelva krossade hjärtan kan inte ha fel.

Ett bortglömt kapitel i uppenbarelseboken, det är jag.

Lock, stock, and barrel.

Och turistbyrån betalar mig bra.

Du säger du är så full av allt och jag tänker på känslan i magen.

Trampolin, kanin, Thomas Brolin.

Bordsvin, marsvin, Mona Sahlin.

Har jag egentligen lärt mig någonting?

Vi sitter i samma bil – eller i en…

på Sveavägen.

Jag tänker att Stockholm tråkar ut mig. Jag tänker att jag ska sluta tänka på kokain, tänker att jag ska sluta ligga med dig. Du med dina 749 vänner på facebook, vad gör det mig till förresten, den 750:e?

Antagligen den enda.

Men livet på gränserna inte lika självklart när man tappat sitt pass.

En välvillig gränspolis med silikonbröst som inte orkat se glimten i mitt öga.

749 vänner på facebook kan inte ha fel.

Det är du.

Ett spöke i rätt stad, på fel kust, nära allt och ingenting alls.

En rastlös själ som tröttnat på att jogga.

Det är jag.

En känsla under täcket du inte blir av med.

Konsten att glömma bort en seger

Det är sista kvällen.

På tv spelar de fotboll och i min soffa sitter jag och ser ut som någonting du borde kunna hitta på Coop.

Skulle kunna fylla en kundvagn med allt jag inte känner ikväll.

Blundar jag ser jag bara insidan på mina ögonlock.

Så noterar jag bara.

Allt.

Ett skenande tåg i mitt huvud på väg ner i Holland Tunnel.

Baby’s got a one way ticket to Jersey.

Och i augustimörkret genom Hudson River i natt, ett eko, inte mer.

Du var mitt Waterloo.

The noble art of wasting time

Dags att packa ner sitt liv i flyttkartonger igen.

I min skumma hall en årsutställning i fyra akter och tvåhundrafemtio kassar ifrån IKEA.

-Champagne och snittar var det här.

Äh fuck it.

Utan någon bara ett slöseri med tid ändå.

På lördagar hädanefter tänkte jag börja röka opium och kommer förmodligen inte ha tid att skriva mina inlägg.

Dumt att vänja er vid annat så här får ni en grym video istället.

—————>Honey,- It’s something I gotta tell – you<————————-

HEIL TO THE CHIEF!

Vinylporr

Ibland jagar jakten efter det briljanta sitt eget eko á 3 minuter och 44 sekunder.

Alla som inte höjer är våldtäktsmän, alla som inte höjer är våldtäktsmän, alla som inte höjer är våldtäktsmän.

Volym. Känn på ordet. Bara ordet.

Volyyym.

Låter nästan som en sjaskig mjukporrblaska från Henrik Schyfferts favoritdecennium.

”I senaste numret av Volyyym, suger Camilla, Jan-Emanuels kuk och understryker sitt feministiska arv (och att hon minsann gör allting frivilligt) genom att inte svälja” – (om hon inte känner för det).

Typ.

Och jag säger ju bara: Höj volymen. Om du känner för det så klart. Du gör precis som du vill.

Men ändå.

Alla som inte höjer är…

From way far across the sea
Came an eritrean maiden she
Had a one track mind and eyes for me
Half blinded in the war

With a pale young Anglican
Who said he’d help her all he can
Showed her Jesus and his little un-holy friend
She had no mind to please him
Just say ‘ta-ra’ and leave him behind

There’s a little boy in a stairwell who says
”I hate people like you”
Got matches & cable TV half of less than 50p
We all clambered over the balcony
Banging on the window waking Steve
Bringing with a true love his un-holy friend
If you really need it
You just won’t leave it behind

So baby please kill me
Oh baby don’t kill me
But don’t bring that ghost round to my door
I don’t wanna see him anymore

Please kill me
Oh baby don’t kill me
But don’t bang on about yesterday
I wouldn’t know about that anyway

Monkey asked the mouse before
If she loved anybody more than he
It turns you into stone
Now I’m reversing down the lonely street
To a cheap hotel when I can meet the past
And pay it off and keep it sweet
It’s sweet like nothing no
It’s just like nothing at all

Yes I’ve seen you there
How could I help but stare
It rips the heart out off your baby
Now I’ve taken far too much to see
Or think or touch what’s real
I’m stranded on this street that
Paved my only way home

You really need it oh
You just won’t leave it behind

So baby please kill me
Oh baby don’t kill me
But don’t bring that ghost round to my door
I don’t wanna see him anymore

Please kill me
Oh baby don’t kill me
But don’t bang on about yesterday
I wouldn’t know about that anyway
Oh no

He got nothing he got nothing at all

The art of letting go (i slutet på ett glas 2/8-08)

Jag äter geléhallon och njuter av marstrandskvällen som precis blivit natt.

Tänker att våra historieböcker vänder blad på din tungspets börjar om i mitt vinglas ikväll.

This is the art of letting go

Och i västkustkvällen som aldrig ville bli natt och i glaset rosé som aldrig vill ta slut fingrade jag länge på dina ord innan jag stoppade dem i min mun och svalde ner dem med ett vin lika mitt i mellan tvekande som allt vi precis suddat ut och blåst bort i sommarnatten.

And this is not a test.

Vid glasets slut går livet vidare.

Barbed wire factory

Söndertuggad.

Den vrider och sliter i takt med musiken du spelar.

Dina söndertuggade rester på västkustenbästkusten.

Sen kommer sången du glömt bort och gifter om sig med alla minnen i ditt trasiga hjärta.

Och så skändar vi vår gravsten all over again.

Det svänger älskling.

Men vi sjunger på sista versen i en lika sönderspelad sång

jag är söndertuggad taggtråd och du en otursfylld jävla rosa ballong.

And I don’t like you anymore.

I don’t like you anymore.

Shoe analysis – the missing heel?

Fredagkväll, en obskyr garagekonsert i Västerås och en lördag, som gjorde en skoaffär jävligt glad, senare sitter man här och väntar på en taxi, på väg ut all over again.
 

Jag är redan uttråkad så varför inte bli drunk också?

En massa nya pjuks och jag inte lika tom längre. Kanske har det varit med mig som med sånt som tjejer tycker om att säga om sig själva – att de liksom bara ”äääääälskar skor” (oh! så jävla KVINNLIG du är sockret liksom) - fast oh so secretly alla dessa år?

Är det där jag alltid gått bet innan

Kanske.

- Och vad kan jag hjälpa dig med unge man, säger den medelålders mannen, tillika psykiatrikern, i stolen framför mig och rättar till sina glasögon om han bara funnits.

- Jo, alltså…doktorn, jag vet inte vad jag ska börja, jag känner ingenting och…

Här avbryter han mig jävligt bryskt med ett långt akademiskt pekfinger i vädret.

Mönstrar mig i jakt på svaret på frågan han ställer sen:

”hur många skor har du pojk?”

Som sagt.

Kanske.

Hur som helst just nu och trots alla skor. I’m a fucking rubberduck man!

Men jag kan i alla fall (taskig metafor på ingång) bada utan att bli blöta ner mig, cos It works both ways.