I huvudet på Tyler i en tågkupè med mig

- Var ska jag sitta? undrar en man med två biljetter i handen in i luckan där man vanligtvis bara beställer dyrt skräp.

Hon, i en stol nästan bredvid luckan som man mest beställer dyrt skräp i, har ett litet anteckningsblock som hon skriver i. Det är ljusblått och på baksidan är det ett litet moln med en hundvalp i.

Det är inte en Moleskine.

Luggen klippt likadant lika rakt som alla andra raka likadana luggar i trakterna av så här likadana små städer.

Sjunker i sig själva var tionde minut efter minut utanför fönstret.

Undra vad hon skriver i sitt anteckningsblock?

Säkert ritar hon små hjärtan i det. Eller det där bläckkladdiga ögat med långa ögonfransar som hon faktiskt, men aldrig så att någon hör det, tycker är riktigt snyggt. Ibland kanske hon bara skriver sitt namn i snirkliga bokstäver eller målar den där pampiga solnedgången som hon ritat sedan hon var tolv. Men i ett lite större hjärta viker hon sen alltid plats åt namnet på killen som hon förlovade sig med sista året på gymnasiet. Han som kanske heter Tommy och som har tribaler tatuerade på armarna och minst en, kanske till och med två, bokstavsdiagnoser i sin pannlob. Han som bara slår henne när han är full.

Tänker på att hon är en unik och vacker snöflinga. Hon och hennes kärlek till Tommy.

- Ursäkta mig. Jag råkade höra det där. Du kan ta min plats om du vill.  Eller vi kan byta, säger jag för jag vill ha den där biljetten. En plats som jag inte hittat än, jävlar vad uppfriskande det låter, och jakten genom tågvagnarna känns precis som den eftermiddagsmotion jag behöver i eftermiddag.

- Öh…jaha. Eller vadå? Är det något fel på din plats?

Tyler tänker och jag bara pratar jag. Han som jag fast hårdare. Jag som han fast mjukare.

- Njae. Jag vet faktiskt inte. Jag klarar bara inte av den. Vissa dagar och platser blir bara fel. Förstår du hur jag menar?

Mannen med två biljetter i handen ser ut som ett stort Z i ansiktet.

Jag, han, vi, känner att jag, han, vi inte har honom med oss, sig, mig och nog aldrig kommer få det heller. Bara idag sitter vi på samma tåg men när resan är slut gör vi det aldrig mer igen.

Ingenting ihop.

- Tjejen mitt i mot är jäkligt snygg att titta på, lockar jag istället och det är hon eftersom han och jag aldrig kommer dricka öl ihop.

- Ja…jag vet inte jag, säger mannen med två biljetter i handen.

Tyler pockar på uppmärksamheten i kulisserna hela tiden och det enda jag kan göra för att inte bli nedknuffad från min egen scen ibland är att klamra mig fast i mikrofonstativet som en galning i tvångströja runt sig själv.

En fjunig kille som ser ut att vara utknipsad med pincett ur något förmiddagsprogram från utbildningsradion säger:

- Ursäkta

Glider mellan oss allihopa fram till luckan och liksom i farten:

-  Jag skulle vilja ha två O’boy, tack.

Han viftar med två första klass biljetter och undrar:

- Det är väl gratis med dem här?

- Ja, det är klart, säger hon bakom rutan med skräp.

Han rycker åt sig två påsar som man ska blanda ut i vatten.

Hon bakom rutan med skräp sträcker sig efter sina ekologiska kaffemuggar som man lika gärna hade kunnat kalla oboymuggar eller mjölkmuggar eller…

- Nej, nej, nej!

Hon bakom rutan med skräp hejdar sig.

- Jag äter pulvret som det är, tack.

- Jaha…

Generalindex perplex bakom rutan med skräp men i mig en ryggradsreflex.

Så.

- Intressant, flikar jag in. Är det gott?

Killen som hade kunnat vara utknipsad med en pincett ur ett förmiddagsprogram från utbildningsradion vänder sig om.

- Ja, alltså. Jag har lite problem med en del saker och…

…äsch, det är privat.

- Jag förstår.

Önskar honom en trevlig resa istället och återvänder till mannen med två biljetter i handen.

- Nå, bara den här resan. Kan vi inte byta plats?