Jag skulle vilja prata om dig i presens någon gång

- Du borde ringa henne igen.

Och mamma säger alltid att man inte ska skynda för fort men när har jag lyssnat på henne? Okej för den där extra jackan eller långkalsongerna för att det är kallt ute
dem har hon oftast rätt i. Och med det där att inte ta för stora portioner
och att man alltid ska säga tack. Det låter trevligt är bra för matsmältningen det har
hon rätt i.

Men vad vet hon om allt de andra?

Ändå:

- Du borde ringa henne igen.

Som om det inte alls var långt till att det var vi. Du och jag.
Ett telefonsamtal bort bara.

- Har du pengar på din mobil?
Annars kan pappa tanka den åt dig.

Som om hon har en aning om någonting annat än det hon redan vet.

Fast hon brukar tala om andra saker också min mamma. Som om faran med att få allt som man vill ha precis här och nu. Jämt. Att det dödar spänningen och att man måste få längta lite också och det har hon också rätt i.

- När jag var mycket yngre än jag är idag så kunde en man bli upphetsad av att se en kvinnas vrist.

Ja, det var annorlunda förr och ibland undrar jag vem som glömt bort vem. Nej, lägg mig på en sjukhussäng och ge mig dropp tills jag vet någonting mer än det jag redan vet. Vissa dagar känner jag ingenting så kom syster bara kom och stick mig i en artär eller ge mig ett liggsår medan jag väntar. Ge mig någonting som känns.

Och där i andra änden på en telefon från avdelningen jag ligger på mammas röst igen:

- Du borde ringa henne igen.