Möt mig i Kalmar
Det regnar ute och jag funderar på om jag ska åka ner till Köpenhamn manâna.
Dricka Mariestad för 39 spänn, vinka åt Malmö, exakt 112 kronor betalade jag för att slippa säga hej liksom, åka bro och bedöma Sverige genom botten på ett ölglas en stund.
Med dansk dynamit ska våra perspektiv förgöras, amen.
Du säger är du i Stockholm, jag säger Kalmar baby, jag säger Kalmar, du säger vad gör du där?
Jag är här för att piffa upp stadsbilden och ge Östersjön en liten smak av havet, vad tror du?
Trettioelva krossade hjärtan kan inte ha fel.
Ett bortglömt kapitel i uppenbarelseboken, det är jag.
Lock, stock, and barrel.
Och turistbyrån betalar mig bra.
Du säger du är så full av allt och jag tänker på känslan i magen.
Trampolin, kanin, Thomas Brolin.
Bordsvin, marsvin, Mona Sahlin.
Har jag egentligen lärt mig någonting?
augusti 18, 2008 vid 3:21 f m
nice mate
augusti 18, 2008 vid 12:23 e m
Hej du.
Jag tänkte skriva att du skriver bra för några dagar sen men jag tror att jag glömde bort det. Du skriver bra i alla fall och jag tycker att du i de senaste inläggen visat det lite mer än tidigare.
Tack för det. Egentligen borde du kanske berömma mitt ex för det. Han är duktig på att fota.
Min sommar har varit okej. Ganska förvirrande. Jag har varit singel och det är jag ovan vid. Men tiden har gått fort och snart är det höst. Jag ser fram emot hösten. Din sommar?
augusti 18, 2008 vid 2:46 e m
Mina inlägg, min blogg, är inte så mycket ute efter att bekräfta mig själv som skrivare längre. Jag vet vad jag kan och numera är det snarare mina tankar jag vill ställa ut i rampljuset en stund.
Alla läser det du skriver av olika skäl och mina egna syften är ännu fler.
Då får du berömma honom ifrån mig.
Förhoppningsvis så kommer du att vara singel i många år till i ditt liv.
Det är danande i nästan varje aspekt.
Min sommar har varit lugn och min höst kommer bli allt annat.
Lova mig att du inte fastnar i din lilla stads lilla liv utan rör på dig så fort du kan!
Livet är kort men så mycket mer än det där.
augusti 18, 2008 vid 3:15 e m
Jag antog något sådant. Och du verkar sundare i ditt skrivande.
Att berömma honom blir svårt då han sagt att han aldrig mer vill prata med mig. Kanske läser han din kommentar i min blogg och tar åt sig, kanske inte. Jag vet inte.
Singel hoppas jag inte vara alltför länge av mitt liv. Jag trivs inte. Jag trivs inte i att hitta tillfälliga famnar och kyssar. Jag vill dela mer med någon. Kärleksfull beröring är något av det finaste som finns.
Jag har aldrig varit fast i min lilla stad. Jag har alltid rört mig utanför, skaffat vänner runt om i sverige, åkt runt. Antagligen kommer jag att lämna min lilla stad för gott nästa år. Vilket känns både skönt och lite vemodigt. Det finns mycket fint här med.
augusti 18, 2008 vid 3:19 e m
en sak till gemensamt – vi gillar öl
(ingen bra kombination med träningen förstås).
tack för en trevlig läsning.
augusti 18, 2008 vid 8:07 e m
Josefine: Tro mig, det du känner nu kommer du nödvändigtvis inte känna om 2,3 år. Känns spontant som att du hänger upp lite väl mycket av livets mening på tvåsamheten, det kan hämma din personliga utveckling.
Be aware!
Klart det är blandade känslor. Säg det barndomshem man lämnar utan minst ett stråk av vemod och visst finns det charm överallt, det där sitter ju liksom allt i betraktarens ögon och öron.
Men just din lilla stad och området nord, nordväst om Stockholm som jag valt att kalla för bermudatriangeln, även om det inte är en triangel, Uppsala – Enköping – Västerås trakten, är annars det mest anonyma, karaktärslösa och själadödande område jag vistats i, med Enköping som något slags epicentrum.
Att komma ner till Göteborg efter några veckor där är som att komma ner till rivieran.
Att åka därifrån till vilken stad som helst är befriande, haha.
Du kan bara byta upp dig so to speak!
Bdee: Fast vem gör inte det?
You’re welcome darling.
augusti 18, 2008 vid 9:24 e m
Kanske gör jag det men jag tror jag har hittat den ideala människan att dela tvåsamheten med och jag tänker inte låta honom glida genom fingrarna igen. Utan att ha försökt.
Uppsala är ju superfint och trevligt tycker jag. Levande, fint, trevliga glada människor. Studenter.
Men ja, Enköping är lagomt dött och stilla. Dock lär man sig hitta guldkornen efter att ha bott här i 18 år. Som att gå i vattenparken när solen går ner, fika på tant gredelin och få kaffet i kanna med påtår och tretår, hitta i skogarna häromkring, att i fyllan skutta sig igenom hinderbanan i gånstaspåret och ja. Det finns fina saker.
Jag måste nog säga att jag tycker att Västerås är värre än Enköping. Västerås är så otroligt fult. Enköping är i alla fall till viss del charmigt med lite parker och kullerstensgator.
Men byta lär jag göra och hoppas att jag byter upp mig.
augusti 18, 2008 vid 9:40 e m
lägg mariestaden i kylen – så ses vi i kalmar främling.
augusti 18, 2008 vid 10:20 e m
bdee: Den är redan bortbytt mot en förlovningsring. (En alkis med abstinens betalar bra) – Kalmar säger du, hm. Ska jag anta att du finns i närheten då?;)
augusti 18, 2008 vid 10:43 e m
Det roligaste är att folk är så otroligt fula i Enköping.
Men nu ska vi vara glada som sagt. Och försöka se det fina i allt!
augusti 18, 2008 vid 11:33 e m
Jo, lite hypokondrisk. Men hellre det än tvärt om.
Inavel är mycket möjligt, särskilt på landet. Där värnar man mycket om den svenska rasen och sådant.
augusti 19, 2008 vid 12:08 f m
skönt att du värderar våran stora dag
i närheten? jag är ju din skugga som följer
efter dig vart du än far…. med andra ord:
närmare än du tror
augusti 19, 2008 vid 10:34 f m
Tjena, Joaquim. Nu är min nya, egna blogg färdig. Vill du fortfarande läsa mig så är det alltså bara att kika in. Låt mig veta vad du tycker. Peace.
augusti 19, 2008 vid 11:08 f m
Josefine: Ja, säg bönder alltså. Okej, de fixar kött och mjölk åt oss, men än sen?
Jag säger bara sojamjölk och quorn liksom.
bdee: Haha, ja här prioriteras det ska du veta. Det där lät som en snygg omskrivning för att dölja att du egentligen sitter och gömmer dig bakom en snödriva uppe i Umeå haha
augusti 19, 2008 vid 11:10 f m
Kalle: Aloha mate! Kul att du hörde av dig. Spanar in i kvälll. Peace
augusti 19, 2008 vid 9:17 e m
ingen ny text att se fram emot?
augusti 19, 2008 vid 9:55 e m
Snart;)
augusti 20, 2008 vid 7:33 e m
jag infinner mig på bestämd plats – where are you?
augusti 21, 2008 vid 8:10 e m
Planen med livet i höst är plugg och hårt arbete. Riktigt mer extravagant blir det inte för tillfället. Jag hoppas kliva några steg i mitt skrivande. Små eller stora.