Shoe analysis – the missing heel?
Fredagkväll, en obskyr garagekonsert i Västerås och en lördag, som gjorde en skoaffär jävligt glad, senare sitter man här och väntar på en taxi, på väg ut all over again.
Jag är redan uttråkad så varför inte bli drunk också?
En massa nya pjuks och jag inte lika tom längre. Kanske har det varit med mig som med sånt som tjejer tycker om att säga om sig själva – att de liksom bara “äääääälskar skor” (oh! så jävla KVINNLIG du är sockret liksom) - fast oh so secretly alla dessa år?
Är det där jag alltid gått bet innan
Kanske.
- Och vad kan jag hjälpa dig med unge man, säger den medelålders mannen, tillika psykiatrikern, i stolen framför mig och rättar till sina glasögon om han bara funnits.
- Jo, alltså…doktorn, jag vet inte vad jag ska börja, jag känner ingenting och…
Här avbryter han mig jävligt bryskt med ett långt akademiskt pekfinger i vädret.
Mönstrar mig i jakt på svaret på frågan han ställer sen:
“hur många skor har du pojk?”
Som sagt.
Kanske.
Hur som helst just nu och trots alla skor. I’m a fucking rubberduck man!
