Jag fick ett telefonsamtal…
Det ringer i min telefon vid 10 snåret.
En röst, nästan, ur det förgångna, D., säger tjena och jag säger fan vad kul.
Vi kallpratar i 5 minuter sen undrar han om det skulle funka att han lämnade av sin laptop hos mig över dagen vilken han i så fall skulle komma och hämta imorgon. Jag säger javisst det går fint och är det ett besvär så är det ett kärt sådant. Han säger typ dynamite och jag no problemo och vi säger ses om en timma.
Två timmar senare ringer det på dörren. Utanför står D. I gigantiska solglasögon, en beige kavaj och en stor solhatt. Dessutom räknar jag in ytterligare en person. Också klädd för dagen i kavaj men där slutar likheterna med D. Han är säkert 1.90 1.95 cm lång. (D är 170cm) och ser ut att vara en kille som blandar ryssfemmorna i morgongröten tillika en snubbe man inte skulle vilja råka i missförstånd med. På något vis alls. Han presenterar sig som Z. D., som redan dunkat mig i ryggen, lämnar över en laptopväska till mig med orden att han kommer ungefär samma tid i morgon och hämtar den. ”Jag orkar inte släpa omkring på den för jag ska till Oslo” och jag säger ”jaha vad ska du göra där?” Här gör Z. entré i konversationen och höjer ett finger. ”Inga frågor”. Kort och koncist tänker jag och han säger det inte argt. Inte tufft. Snarast mekaniskt. Jag blir lite paff och säger ungefär hmfff och D. puffar Z. lätt i sidan och säger ”äsch softa”, säger till mig ”håll koll på väskan bara, hejdå, jag hör av mig” och lämnar mig i tamburen med laptopen och känslan av att jag är på ett ”needtoknowbasis” med en nästan två meter lång Jugoslav. En jävligt otippad utveckling av dagen och jag gillade det inte.
Det hela känns lite som en scen ur en Guy Ritchie film och hade jag fått tonsätta tamburscenen hade jag valt The Beach Boys – Good vibration och en kamera som snurrade runt, runt, runt mig själv där jag stod och undrade vad Z. försörjde sig som. Knappast som krönikör på kamratposten.
Jag skickar ett sms till D och frågar ”vad fan var det där om?” och får tillbaka ungefär ”ta det piano killen är lugn.” Jag undrar vad det har med saken att göra, jag skulle bara förvara en väska, och påminner honom om att precis de där orden, fast typ ”han är jätte snäll, han bits inte”, och ifrån en hundägare är det nog många stackare som fått höra precis innan de blivit av med vänsterhanden. Efter det blev det tyst men fortsättning lär väll följa.
Jag skickar ett sms till D och frågar ”vad fan var det där om?” och får tillbaka ungefär ”ta det piano killen är lugn.” Jag undrar vad det har med saken att göra, jag skulle bara förvara en väska, och påminner honom om att precis de där orden, fast typ ”han är jätte snäll, han bits inte”, och ifrån en hundägare är det nog många stackare som fått höra precis innan de blivit av med vänsterhanden. Efter det blev det tyst men fortsättning lär väll följa.
maj 15, 2008 vid 3:11 e m
fan.. om jag bara har olagliga böjelser kan jag inte vara med i det där prohektet då ;D
maj 15, 2008 vid 3:33 e m
Det här är sjukt spännande! Får vi höra resten imorgon? Om du lever då.
Ps. För övrigt är du och jag helt inne på samma regeringsmodell! Klokt sagt! Låt de folkvalda ha vanliga jobb och byt ut dem med jämna mellanrum! Lönen ska vara en sjuksköterskas, max. Nej, mer som en timanställd på Citymail. detta för att bara locka de verkligt hängivna som brinner för saken.
maj 15, 2008 vid 4:13 e m
gillar det starkt, att du skriver så som du gör. Hatar onödiga bloggar, oc om jag ska vara ärlig vet jag knappt vad min handlar om. Men din, spännande dags skit som jag gillar att läsa en sådan här tråkig..torsdag. ja juste, det är ju torsdag idag. Keep it up
maj 16, 2008 vid 1:03 f m
Joel: Pah! Verkligen inte. Jag tror på två saker här i livet.
Gud och lagen. I den ordningen.
(Det kan givetvis helt diskuteras off the record jag har en del böjelser själv som mår bäst av att vara utanför, långt utanför, det offentliga rampljuset men det där får vi tona ned)
Fröken W: Självklart får mina läsare följa utvecklingen i ämnet förutsatt att jag inte ryker med
Håller med dig till punkt och pricka. Och med de två orubbliga punkterna: Utbyte med jämna mellanrum och löner som är förenliga med gemene man som man företräder.
Skulle kunna tänka mig att den här intellektuella eliten kallas till regeringen ungefär som amerikaner kallas till jurytjänstgöring.
(Förövrigt skrämmande att de kallar vem som helst till det där för det gör dem va?)
Leila: Din blogg lever och är dynamisk just därför tror jag. Kul att jag kan glädja dig. Delar din åsikt om onödiga bloggar. Det finns alldeles för många (bloggande) människor som egentligen bara borde ägna sig åt att spela backpacker på sin data.