Innan laxen blir bränd

Det har varit en lat dag. En dag åt allt och ingenting. Jag lyssnar på The Killers, jag lyssnar på Coldplay och jag skriver inlägg som egentligen inte spelar någon roll och jag undrar. Undrar vad som egentligen spelar någon roll? Jag glömmer mitt kaffe och kokar pasta. Lagar lax i ugn och undrar vidare. Undrar varför jag känner allt och ingenting på samma gång. Att jag är lika blaserad som jag är hudlös. Saknar allt och skiter i allt. Går nästan sönder och är gjord av stål. Svenskt. Jag tänker på dig och jag tänker på allt jag inte glömt. Jag tänker på tändstickor och eld. På att tändstickan bara kan brinna en gång och inte mer. Jag kollar simpsons och EM-uttagningar och undrar om inte Lars Lagerbäck egentligen är en briljant humorist. Så där härligt torr som en hjärna på serotonin efter ett E-rus. Och jag undrar. Är jag bara en halvlögn i en snyggt ursirlad idé om något som bara nästan är sant? Jag tror det och jag önskar. Önskar du kunde komma och avslöja mig nu. Innan laxen blir bränd.

Dagens triss i låtar: The Killers - Mr Brightside (remixen ifrån Sawdust)
                                Coldplay – Viva la vida
                                Keane – The sun ain’t gonna shine anymore

4 kommentarer till “Innan laxen blir bränd”

  1. Ja precis, snodde en rad ur Kents refreng i ”Pärlor” :)
    Hemstaden mår nog bra, den är aningen ledsen, men nu när solen har börjat värma väcks den sakta till liv.
    I vilken ort håller du till?

  2. Haha jo jag förstod detta :D
    Ja, jag brukar i vanliga fall vara lite av en musiksnobb som man kallar det.. när man är sådär fastbiten i en gener (hiphop) men kent är något extra… dom kan jag lyssna på ändå :)

    Åh va kul, är de en egen konsert dom kör eller äre way out west dom skall spela på?
    Stockholm är för övrigt en riktigt fin stad som i princip aldrig sover (i vilket fall har jag fått den uppfattningen) :) .

  3. Mycke smilegubbar nu… jag är nog rätt ljus ibland ändå.. fast när jag skriver är jag hellre mörk höhö.

  4. Lovade mig själv att vara petig med detaljerna gällande bloggpraxis på den här bloggen och det skär lite i mitt hjärta av att skriva en konversation som pendlar emellan två olika bloggar, och efter inlägg utan att behandla nämnda inlägg, så vad sägs om att hålla konversationen efter ursprungsmeddelandet istället? – Med andra ord efter det inlägget där jag började kommentera i din blogg. Så får jag sinnesro. Haha. :)

Lämna ett svar